alldeles oskrivna sommardagar
flera dagar är sådana, helt oskrivna. som att vakna till alldeles oskrivna sommardagar. det vill jag göra, varje dag. nyfiket och fullt av inspiration. tänk. dra på favoritklänning och rusa rakt ut i sommaren. så ska vi ha det där vi väljer att sätta bopålarna. på vår gård ska vi rusa i sommaren. inte stressigt, bara vackert. plocka blommor och hönsägg. så vill jag leva mitt liv. men så märker jag att det är så mycket lättare att leva i fantasin än att leva i verkligheten. hellre vill man styra livet i dagdrömmarna för att det är skönare och bekvämare. man slipper ta svåra beslut, göra jobbiga saker. och när man verkligen tror på en sak och när känslor man inte visste att man hade dyker upp och tar över och allt man vill är att bli omfamnad av en enda människa resten av livet och när man kan bocka av det ena efter det andra på listan man låtsas som att man inte har - det är då man satsar, fast kanske för högt. men man satsar i alla fall. satsar och faller. som en stor fet fura faller man. nåja... utmaningar om obitterhet tycks vara enorma. bara pratar och pratar. vad hände med att göra? tar saken i egna händer.
som att vakna till alldeles oskrivna sommardagar.
we see each other grow strong
kläder blir smutsiga av olika anledningar. till exempel av att man bär dem när man svettas väldigt mycket. fast kanske de egentligen inte blir så farligt smutsiga då, bara luktar sunk. nåväl. de kan också bli smutsiga eftersom man kanske bär dem i en folksamling och det plötsligt av okänd anledning faller ner jord på alla människor. eller att man trillar i en lortpöl. fast så är inte fallet idag. nej, jag har bara burit mina kläder under en resa som tog mig långt härifrån, till ett land i arabvärlden. egypten är dammigt och smutsigt och vackert så det tåras. därför tvättar jag nu mina kläder.
det vet jag inget om
men sen började jag fundera på om det inte i stunden var roligare att tänka lite på hitler istället. så det gjorde jag. stackaren kan inte ha haft en lätt uppväxt. nä, och se hur det gick för honom. framgång och platt fall. som en fura. mer vet jag inte.
you really caught me
orka
månen ser ut som en liten, liten clementinklyfta utanför fönstret och jag kommer på mig själv med att gilla läget. denna sommar har redan överträffat sig själv men jag vågar inte tro att det kommer mer. det kanske stannar upp här, och då är det väl lika bra att trivas. jag önskar jag kunde slappna av bara, men det går inte. det är för mycket att snurra på i huvudet. när min vän börjar gråta så börjar jag tänka på saker vissa skrattar åt men som sannerligen är på allvar och i allra högsta grad aktuella. sånt som gör att det börjar klia överallt när man tänker på dem. det kliar under fötterna och framförallt i hjärnan. gör något, gör något, gör något.
en parentes är att varje dag går åttahundrafemtio miljoner människor hungriga, tjugofemtusen människor dör varje dag av svält och svältrelaterade sjukdomar och samtidigt sitter vi i de rika länderna och äter en tredjedel mer mat än vi behöver. jag får det inte att gå ihop.
i've got the victory for he is my king
since i've known you lord you have never changed
you have always been the same
still a mother for the motherless
still a friend for the friendless
still a way out of no way
when the road gets rough and the going gets tough
you're still the same, you'll never change
and for the rest of my life i will hold you close
and for the rest of my life i worship, praise and love you
see you another day
oj, oj, oj. kära kambodja. var lite närmare va?!
en nybliven häggerydabrud utbrister att hon är så trevlig och sommaren är finare än på en stund. jobbet äger och jag är så glad, så glad.
see you another day
how can you keep on...
här kommer en tant i luften
jag dricker te med gamla vänner och ser i ögonen bara nytt. framåt. inte bakåt. aldrig bakåt. bara ibland och lite. men varför göra det när man kan stirra uppåt och framåt istället, på en ljusnande framtid och allt det där. framtiden bjuder på en säng i ett rum i en lägenhet i ett hus. vänner att bo med och skola att gå i. det känns ordentligt fräscht faktiskt. välkomna att hälsa på mig och järngänget i sävedalen.
jag blev sen till en student, men vad gör det när alla är lyckliga och glada och framförallt snygga. studenten var så snygg att jag tårades i ögat.
javisst. ibland är min mamma bäst i världen. sittandes på en gunga skrek hon akta, här kommer en tant i luften!
det är inte mig det är fel på, det kommer du fatta en dag
slut.
and now you're gone it's like an echo in my head
sverige bjuder verkligen på sig själv. tack. sol och fantastiska möten som får mig att leva. utan dem hade jag nog varit en smula död. en hemkomst kan döda en, det lärde jag mig en gång av en vis man. han hette per.
solvila på en gräsmatta med ett av världens vackraste huvuden på magen, en picknick på ett konstgjort berg med en av två sambos, och givetvis de traditionella tebjudningarna med hemkomna dofter - det är sånt som får mig att leva.
ibland finns det saker i ens huvud som måste ut på något sätt. men jag vet inte hur man får ut det. det går inte, hur jag än försöker. det går inte att prata ut, inte skriva, inte måla, inte spela.
väck mig ur drömmen. antingen var kambodja en dröm, eller så är sverige.
ta ner mig på jorden.
ljuset och luften
sverige är vackrare än någonsin. grönskan, ljuset, blommorna, dofterna. it's amazing
jag har drömt en tre månader lång dröm och vaknade upp för några dagar sedan. pålhusen, svetten, eleverna, moppen, riset, palmerna, regnet, barnen, munkarna, mangon och mysterierna var bara en dröm. det hände inte. jag kan inte tro på det.
ta ner mig på jorden.
kambodja
overallt asiater.
och alla ar korta. det ar verkligen ingen myt.
alla ater ris. sannerligen inte alls nagon myt.
varmen pataglig och solnedgangarna vackra.
livet ter sig annorlunda har, sa langt hemifran.
tänk så fint man kan leva sitt liv...
det svider i hjärtat att jag missar våren i glimåkra. skogarnas vårdoft och porlande vårbäckar. de första blåsipporna och dagen när de släpper ut korna...
men tänk - kambodja! aldrig har jag varit så långt iväg, aldrig har jag fyllt tjugo år i asien, aldrig har jag ätit mango plockad nästan direkt från trädet. så nu far vi. nu händer det.
light the 10/40 window
efter en finurlig stund i en skog luktar man exakt som en rökt korv. senare kommer vi fram till att det är egentligen hur skönt som helst att vara ute. och så vill jag offentliggöra min oerhörda tacksamhet till allemansrätten. tack!
förresten, ett pass ska man ha. annars kommer man inte långt i livet. nåväl, det löser sig.

