alldeles oskrivna sommardagar

flera dagar är sådana, helt oskrivna. som att vakna till alldeles oskrivna sommardagar. det vill jag göra, varje dag. nyfiket och fullt av inspiration. tänk. dra på favoritklänning och rusa rakt ut i sommaren. så ska vi ha det där vi väljer att sätta bopålarna. på vår gård ska vi rusa i sommaren. inte stressigt, bara vackert. plocka blommor och hönsägg. så vill jag leva mitt liv. men så märker jag att det är så mycket lättare att leva i fantasin än att leva i verkligheten. hellre vill man styra livet i dagdrömmarna för att det är skönare och bekvämare. man slipper ta svåra beslut, göra jobbiga saker. och när man verkligen tror på en sak och när känslor man inte visste att man hade dyker upp och tar över och allt man vill är att bli omfamnad av en enda människa resten av livet och när man kan bocka av det ena efter det andra på listan man låtsas som att man inte har - det är då man satsar, fast kanske för högt. men man satsar i alla fall. satsar och faller. som en stor fet fura faller man. nåja... utmaningar om obitterhet tycks vara enorma. bara pratar och pratar. vad hände med att göra? tar saken i egna händer.
som att vakna till alldeles oskrivna sommardagar.


we see each other grow strong

jag tvättar kläder. eftersom de är smutsiga så tvättar jag dem.
kläder blir smutsiga av olika anledningar. till exempel av att man bär dem när man svettas väldigt mycket. fast kanske de egentligen inte blir så farligt smutsiga då, bara luktar sunk. nåväl. de kan också bli smutsiga eftersom man kanske bär dem i en folksamling och det plötsligt av okänd anledning faller ner jord på alla människor. eller att man trillar i en lortpöl. fast så är inte fallet idag. nej, jag har bara burit mina kläder under en resa som tog mig långt härifrån, till ett land i arabvärlden. egypten är dammigt och smutsigt och vackert så det tåras. därför tvättar jag nu mina kläder.

det vet jag inget om

satt och läste i bibeln om lite olika grejer som jesus gjorde i tiden då det begav sig. jo, imponerande ändå. samtidigt mumsade jag på godisar som jag köpt för att det skulle gå bättre för mig att läsa och studera. nåväl, jag satt ju i alla fall. tog en klunk vatten ur ett dötungt glas. slurk. jag gick och fyllde på.
men sen började jag fundera på om det inte i stunden var roligare att tänka lite på hitler istället. så det gjorde jag. stackaren kan inte ha haft en lätt uppväxt. nä, och se hur det gick för honom. framgång och platt fall. som en fura. mer vet jag inte.

you really caught me

ibland hör man hur någon ler. känner det i vågorna i luren liksom. det är då jag också ler. så ler vi tillsammans utan att säga något, utan att veta, utan att bry oss om. 
jag gick på en fantastisk höstgata idag. vasagatan var en guldgata. en promenad på en kyrkogård, sen for jag hem. 

livet ter sig på ett bra sätt i den östrogenstinna lägenheten. men i afton är jag ensam hemma för första gången på länge. så skönt. 

orka

månen ser ut som en liten, liten clementinklyfta utanför fönstret och jag kommer på mig själv med att gilla läget. denna sommar har redan överträffat sig själv men jag vågar inte tro att det kommer mer. det kanske stannar upp här, och då är det väl lika bra att trivas. jag önskar jag kunde slappna av bara, men det går inte. det är för mycket att snurra på i huvudet. när min vän börjar gråta så börjar jag tänka på saker vissa skrattar åt men som sannerligen är på allvar och i allra högsta grad aktuella. sånt som gör att det börjar klia överallt när man tänker på dem. det kliar under fötterna och framförallt i hjärnan. gör något, gör något, gör något.
en parentes är att varje dag går åttahundrafemtio miljoner människor hungriga, tjugofemtusen människor dör varje dag av svält och svältrelaterade sjukdomar och samtidigt sitter vi i de rika länderna och äter en tredjedel mer mat än vi behöver. jag får det inte att gå ihop.


i've got the victory for he is my king

since i've known you lord you have never changed
you have always been the same
still a mother for the motherless
still a friend for the friendless
still a way out of no way

when the road gets rough and the going gets tough
you're still the same, you'll never change
and for the rest of my life i will hold you close
and for the rest of my life i worship, praise and love you


see you another day

kambodja svävar förbi ungefär vid ögonfransarna och jag märker hur mycket jag saknar det. i mailet från sopheap skriver hon att vi ses en annan dag. visst gör vi det, frågan är bara när och hur det ska gå till. på jorden eller ej.
oj, oj, oj. kära kambodja. var lite närmare va?!

en nybliven häggerydabrud utbrister att hon är så trevlig och sommaren är finare än på en stund. jobbet äger och jag är så glad, så glad.
see you another day

how can you keep on...

jag lämnar staden än en gång och direkt klickar det i fickan och det står precis vad jag just tänkte. att avsked suger. men vi får trösta oss med att det aldrig mer kommer bli några avsked. bara godmorgon, godnatt och allt däremellan.

här kommer en tant i luften

jag dricker te med gamla vänner och ser i ögonen bara nytt. framåt. inte bakåt. aldrig bakåt. bara ibland och lite. men varför göra det när man kan stirra uppåt och framåt istället, på en ljusnande framtid och allt det där. framtiden bjuder på en säng i ett rum i en lägenhet i ett hus. vänner att bo med och skola att gå i. det känns ordentligt fräscht faktiskt. välkomna att hälsa på mig och järngänget i sävedalen.
jag blev sen till en student, men vad gör det när alla är lyckliga och glada och framförallt snygga. studenten var så snygg att jag tårades i ögat.
javisst. ibland är min mamma bäst i världen. sittandes på en gunga skrek hon akta, här kommer en tant i luften!


det är inte mig det är fel på, det kommer du fatta en dag

jag tycker om lite av varje. lite hit och dit liksom. till exempel att blåsa såpbubblor eller klättra i älgtorn. springa fort över en gräsig äng och medvetet slänga bort kontrollen över benen. simma naken så tyst man kan på ett hemligt ställe eller kanske somna med en vän i tassen. gunga högt i storgungan och ibland är det trivsamt att ligga stilla. fast oftast vill man cykla skitfort i nedförsbackar. jag gillar det hemtrevliga ljudet av eld i en torr pinne eller att lukta på en blomma, spänningen precis innan man går av tåget för att stöta ihop med en längesedan-vän. att åka tåg i sig är ganska festligt och att prata med trevliga främlingar och dansa tok på en afrikansk fest i en göteborgsk park. jag trivs med att lagom ofta prata med mig själv och att sjunga för högt när ingen annan är hemma. och så tycker jag om potatis.
slut.

and now you're gone it's like an echo in my head

även om man inte vill så blir man bloggbrud igen. lägg av! kan inte. vill inte? vet inte.
sverige bjuder verkligen på sig själv. tack. sol och fantastiska möten som får mig att leva. utan dem hade jag nog varit en smula död. en hemkomst kan döda en, det lärde jag mig en gång av en vis man. han hette per.
solvila på en gräsmatta med ett av världens vackraste huvuden på magen, en picknick på ett konstgjort berg med en av två sambos, och givetvis de traditionella tebjudningarna med hemkomna dofter - det är sånt som får mig att leva.
ibland finns det saker i ens huvud som måste ut på något sätt. men jag vet inte hur man får ut det. det går inte, hur jag än försöker. det går inte att prata ut, inte skriva, inte måla, inte spela.
väck mig ur drömmen. antingen var kambodja en dröm, eller så är sverige.

ta ner mig på jorden.

ljuset och luften

klockan är för längesedan passerat sex på aftonen och det är fortfarande ljust ute. kan det vara möjligt? vi vande oss vid tidigt mörker. och luften är så klar, frisk. allt är rent och doftar gott till och med jag. vi vande oss vid att andas varm luft och känna märkliga dofter. från landet, människorna och från oss själva...
sverige är vackrare än någonsin. grönskan, ljuset, blommorna, dofterna. it's amazing
jag har drömt en tre månader lång dröm och vaknade upp för några dagar sedan. pålhusen, svetten, eleverna, moppen, riset, palmerna, regnet, barnen, munkarna, mangon och mysterierna var bara en dröm. det hände inte. jag kan inte tro på det.

ta ner mig på jorden.

kambodja

asiater overallt.
overallt asiater.
och alla ar korta. det ar verkligen ingen myt.
alla ater ris. sannerligen inte alls nagon myt.
varmen pataglig och solnedgangarna vackra.
livet ter sig annorlunda har, sa langt hemifran.

tänk så fint man kan leva sitt liv...

nu far vi. det är allt jag kan säga. nu händer det.
det svider i hjärtat att jag missar våren i glimåkra. skogarnas vårdoft och porlande vårbäckar. de första blåsipporna och dagen när de släpper ut korna...
men tänk - kambodja! aldrig har jag varit så långt iväg, aldrig har jag fyllt tjugo år i asien, aldrig har jag ätit mango plockad nästan direkt från trädet. så nu far vi. nu händer det.

light the 10/40 window

jag hittar påsen precis där jag lagt den. påsen med sakerna jag fick av min vän för ett tag sedan. kläderna jag plockade på mig ur hennes till-second-hand-kasse. i den hittar jag nittiotalet. välkommen. ett litet klipp i en tröja och den blir riktigt trevlig. byxorna som hennes bror kastat bort passar perfekt. jag ser ut som hämtad direkt ur vilken amerikansk nittiotalssåpa som helst.

efter en finurlig stund i en skog luktar man exakt som en rökt korv. senare kommer vi fram till att det är egentligen hur skönt som helst att vara ute. och så vill jag offentliggöra min oerhörda tacksamhet till allemansrätten. tack!

förresten, ett pass ska man ha. annars kommer man inte långt i livet. nåväl, det löser sig.

Om

Min profilbild

Sara